Ännu en dag med tankar som snurrar. Sms och mejl som kommer, först blir jag glad tror det ska vara mina vänner men när jag ser att dom är från HAN så blir jag kall inombords. En obikväm känsla. Oro som sprider sig i hela kroppen. Hoppas jag kan få sova inatt.

Ännu en natt full med mardrömmar. Vakna upp med panik och oro. Vet inte om jag klarar detta. Detta är ändå bara början. Dom säger att det blir bara lättare från och med nu. Lovar det hade varit så jävla skönt om det skulle vara så. Men i dagens läga så verkar det inte bli så lätt. Hoten kommer när man tror att äntligen ska han sluta... Ytterligare en lång dag.

Välkommet hit. Jag är en 25årig ung kvinna! Jag kan vara din syster, någon i din klass, hon på tåget eller pendeln. Jag är presis som vilken ung kvinna som hälst. Men jag lever under skyddade upg, det vill säga kommer inte skriva vad jag heter eller var jag bor! Jag går hos en psykolog och hon säger att jag måste få ut mina känslor och tankar på något vis. Hon föreslog dagbok men jag frågade om jag kunde skapa en blogg, efter lite om och men så får jag de. Så länge jag inte berättar var jag befinner mig eller vem jag är. Jag fått fly från allt, mina vänner, min utbildning, mitt jobb, mitt liv. Inget är som förr. Rädsla och oro hela tiden. Försöker le mot mina grannar men tårarna och rädslan finns där hela tiden. Saknar han men aldrig han och jag igen. Inte efter detta.